Sitter hemma med ett ton skolstarte i knät, känner ångesten, tyngden i bröstet, smärtan i njurarana på grund av UVIn och så plötsligt. Jag tar ett djupt andetag och tittar upp. Vad ser jag. En stilla värld där ljusen lyser i varje grannes fönster, ett snötäcke som ligger helt orört och stora vita snöflingor som sakta men säkert trillar ner från himlen. Detta kallar jag rofyllt. En fristad. Min fristad!