Fy fan för den här dagen. Har extremt ont av ligamentsmärtorna, huvudet känns som om det väger två ton och säger du bu så grinar jag idag. Jag som vanligtvis aldrig gråter. Blä!! Hatar att gråta. Jag känner mig så hjälplös och liten då. Speciellt när T frågar varför jag gråter. Då gråter jag ännu mer men vet inte varför. Hatar detta. Hatar hormoner. Vill bara att det ska gå över. Slippa ha ont och slippa grina för allt. Suck....... finns det inget som hjälper?