Jag jobbar mer eller mindre dygnet runt känns det som och när lönen kommer och räkningarna är betalda undrar man ibland om det verkligen är värt det. Att må så här för att leva lite bättre. Nej då lever jag nog kanske hellre på en extremt låg budget och mår bra. Inget illa om mina jobb. Jag älskar dom men ibland undrar jag om det kanske hade varit mer värt att ha lägre inkomst och vara hemma mer. Inte hemma till 100%för det hade inte mitt psyke pallat men kanske till 40%. Så kommer nästa tanke. Varför i helvete ska allt vara så förbannat dyrt? Kan man inte få lov att köpa sig en kaffe på stan utan att behöva dricka den med andakt för den var så jävla dyr? Jag längtar såååå tills skolan kommer igång igen i september för den som bestämde att SGI skulle räknas ut över 365 dagar för att få fram föräldrapenningen, ja den personen kan ju gå och dö!

Nej nu får det vara färdig gnällt för min del. Ja jag får dricka kaffet hemma och det är helt okej. Imorgon blir det en sväng till tandläkaren. Kan ju erkänna att ångesten kommer krypandes. Har sådan grym tandläkarskräck efter de tandläkare jag haft. Blä!!!