L är och leker på sitt rum, E ligger och sover och jag tar det lugnt i soffan när jag helt plötsligt ser en man i mörkblå jeans och en svart täckjacka med luvan uppdragen och åtdragen så endast ögon och näsa tittar fram går förbi. Inte på gångvägen utan på vår altan. Han går förbi fönstren till vardagsrummet på altanen fyra gånger för att slutligen ställa sig rätt upp och ner och titta in genom fönstret. Jag reser mig sakta ur soffan och går fram till fönstret. Där står vi, på var sin sida av rutan och ser på varandra. Inte förrän jag ropar snälla gå så vänder han sig om och går. Vad fan är det för fel på det här samhället?