Ja eftersom bebis inte velat titta ut ännu så kniper ja imorgon. Ialla fall tills efter 11.30 Har nämligen tentan i läkemedelsberäkning imorgon och den vill ja inte missa. Men får bebis för sig att kika ut så har jag inte speciellt mycket val ;) haha gubben står ute vid grillen och grillar korv. Kändes lätt att göra så idag. Med 30 grader varmt ute så är ingen speciellt sugen på att varken laga mer mat eller äta mer mat. Sen blir denät en promenad och mys. Vem vet? Kanske är sista kvällen vi bara är tre ;)

12 dagar kvar. Ja så "lång" tid är det kvar. Ja jah skrev långa för varje dag för mig känns som en månad. Tider går så fruktansvärt långsamt. Kroppen är helt slut och huvudet börjar bli extremt trött. Får knappt sova på nätterna och på dagarna känner jag mig så rastlös. Sitter och läser in skolarbeten så jag har det färskt i minnet inför tentan sen men kan knappt koncentrera mig för allt jag kan tänka på är att jag vill föda. Men ska inte klaga. Bebis mår ju bra och kommer när h*n kommer och då lovar jag att jag är redo:)

T och jag satt igår kväll och tittade på en dokumentär om händelsen på Utöja 2011. Ungefär halvvägs igenom efter att ha hört specialister och överlevnades berättelser slog det mig. Att massmorden på Utöja är som filmen Hunger games fast på riktigt. Kämpa för sin överlevnad, döda eller dödas. En kamp om sitt liv.

Man fick sig ett riktigt uppvaknande när man såg och hörde berättelserna. Jag gnäller över att det är jobbigt att vara höggravid, att jag är trött eller för att L är på gräsligt humör. Jag gnäller över småsaker egentligen. Saker som jag borde vara glad över att jag får uppleva. Tänk alla de som förlorade sina vänner, sina familjemedlemmar..... och sedan slog det mig. Vad hade jag gjort om det var mina vänner, mina föräldrar.... Mina barn? Ångesten över tanken på att förlora min familj är för stor för att ens tänka på.

En sak är säker i alla fall. Oavsett om jag gnäller över saker så är jag fruktansvärt glad att jag har fått möjligheten att göra det. Att få uppleva alla dessa saker som jag gör. Igår kväll kände jag mig väldigt otacksam. Idag efter dokumentären kan jag lova att jag är tacksam för varje stund vi får här i livet.

Är så sjukt trött. Skulle lätt kunna gå och lägga mig för natten nu om det inte hade varit för att L vill att jag ska titta på Bolibompa med honom. Hoppas verkligen att bebis vill titta ut snart för jag känner själv hur all min sista ork bara försvinner mer och mer.

Imorgon är det examination i skolan. Hoppas jag kan hålla mig vaken och tillräckligt klar i huvudet för att kunna svara på frågorna. Känns som mitt huvud är ett bowlingklot. Tungt och fyllt. Håll tummarna för att bebis vill ut typ nu!

Snälla kan inte bara bebis komma ut nu! Längtar något otroligt nu plus att allt ja gör är obekvämt just nu.

15 dagar kvar tills bf. Kan mam va mer trött på detta just nu?

Idag för 3 år sedan exakt kl 20.55 fick jag den största och finaste gåva som man kan få på denna jord. Jag blev mamma!
Jag lovade då min son att alltid finnas vid hans sida, att alltid lyssna när han vill prata, att ge honom den fostran han förtjänar och att överrösa honom med kärlek varje dag.
Tack för att du finn underbara L på din 3-års dag. Ingen älskar dig som mamma och pappa.

Blir att knipa imorgon. Hade bara fattats att värkarna ska komma igång när man är i Mullsjö, 13 mil från förlossningen. Haha håll tummarna!